Pottstrejk – när bebisen plötsligt vägrar pottan

En dag fungerar allt som vanligt. Nästa dag spänner bebisen ryggen i en båge, skriker vid blotta åsynen av pottan och vägrar sitta i två sekunder. Välkommen till pottstrejken – ett av babypottningens mest frustrerande och samtidigt mest normala fenomen.

Vår äldsta strejkade tre gånger under sitt första levnadsår. Alla tre gick över. Här är vad vi lärde oss på vägen, och när du bör tänka ett varv extra.

Vad är en pottstrejk?

En pottstrejk är när ett barn som tidigare accepterat eller till och med gillat pottan plötsligt börjar vägra den – ofta tvärt och till synes utan anledning. Det kan handla om allt från mild ovilja till fullskalig protest med bakåtböjd rygg och gråt.

Det viktiga att förstå är att strejken nästan aldrig handlar om pottan i sig, och ännu mer sällan om att barnet "avslutat" babypottningen. Den är oftast ett symtom på något annat som pågår i barnets liv eller kropp. Hittar du det – eller väntar ut det – kommer pottan tillbaka.

Vanliga orsaker till att bebisen vägrar pottan

Utvecklingssprång

Den i särklass vanligaste förklaringen enligt vår erfarenhet. När vår äldsta höll på att lära sig rulla ville hon rulla – inte sitta stilla på en potta. Samma sak när hon lärde sig resa sig: allt som innebar att sitta ner var plötsligt en förolämpning. Bebisar som håller på att erövra en ny färdighet tränar besatt, och pottan blir ett irriterande avbrott. De här strejkerna brukar för oss ha gått över inom en till två veckor, ungefär när den nya färdigheten satt.

Tänder på väg

När det arbetade tänder i munnen var vår dotter allmänt ledsen, klängig och kort i tålamodet – och pottan åkte med i det allmänna missnöjet. Det brukade synas på helheten: sämre sömn, mer gnäll, allt var fel, inte bara pottan.

Sjukdom eller obehag i kroppen

En förkyld eller krasslig bebis har ofta noll marginal för pottan, helt rimligt. Men här finns också det viktigaste undantaget från "vänta ut det"-regeln: om barnet verkar ha ont när det bajsar kan det handla om förstoppning. Enligt 1177 kan barn med förstoppning få hård avföring som gör ont att pressa ut, och barn kan då lära sig att hålla emot signalerna för att de minns att det gjorde ont. Det kan från utsidan se ut precis som en pottstrejk – men behöver en annan lösning. Mer om det längre ner.

För mycket press

Det här är den orsak som är svårast att se, eftersom vi själva är källan. När pottningen går bra är det lätt att bli ivrig: fler tillfällen, längre sittningar, lite för entusiastiskt hejande. Bebisar känner av förväntan, och för vissa blir den tryckande. 1177:s råd för potträning gäller i allra högsta grad även här: tvinga inte barnet att sitta på pottan, för då riskerar pottan att bli något obehagligt i barnets ögon. Vi skrev mer om den fällan i inlägget om de vanligaste misstagen när man börjar.

Stora förändringar

Flytt, inskolning, en ny bebis i familjen, en förälder som börjar jobba igen – allt som ruskar om vardagen kan ruska om pottan. 1177 rekommenderar av just det skälet att potträning helst inte ska påbörjas mitt i stora förändringar i barnets liv. Vår yngsta föddes när storasystern redan varit blöjfri i snart ett år, och till och med hennes annars stabila toavanor vinglade till några veckor efter lillasysterns ankomst.

Vad som fungerade för oss

När strejken slog till med vår äldsta prövade vi oss fram till ungefär samma recept varje gång:

1. Backa direkt. Vid första tydliga protesten avbröt vi. Inget övertalande, inget "bara en liten stund till". Ju snabbare vi släppte, desto kortare blev strejken.
2. Behåll ett enda tillfälle. Vi slutade inte helt, utan behöll det tillfälle som satt bäst – oftast morgonkisset, i vissa perioder snarare morgonbajset. Det höll vanan vid liv utan att tjata.
3. Byt plats eller position. Ibland var det sittandet, inte kissandet eller bajsandet, som var problemet. Att hålla henne över pottan i stället för att sätta henne på den, eller att flytta pottan till ett nytt rum, kunde bryta låsningen. Med vår yngsta på två månader sitter vi förresten inte alls än – vi håller henne i huksittande över toaletten eller handfatet, och den positionen har hittills varit strejkfri.
4. Gör det tråkiga roligt. En bok, en sång, en leksak som bara fanns vid pottan. Inte som muta, utan som sällskap.
5. Sänk din egen temperatur. Det svåraste och viktigaste. När vi slutade bry oss om utfallet – på riktigt, inte låtsat – märktes det på henne inom några dagar.

Timingtänket hjälpte oss också: i stället för att jaga signaler under en strejk höll vi oss till de säkraste rutintillfällena. Hur man hittar dem beskriver vi i guiden om signaler och timing.

En sak som förvånade oss var att nattpottningen ofta klarade sig genom strejkerna. En halvsovande bebis protesterar sällan, så det sömndruckna nattkisset blev ibland det enda som höll vanan vid liv under de stökigaste veckorna. Räkna inte med det – men bli inte förvånad om natten är lugnare än dagen.

När du bör pausa helt

Om barnet protesterar vid varje tillfälle, flera dagar i rad, trots att du backat till ett minimum – pausa helt. En eller två veckor utan potta är ingen katastrof och raderar inte det barnet lärt sig. Ett mellanting är att gå ner till pottning på deltid under en period, med blöja som huvudlösning och pottan som ett kravlöst erbjudande någon gång om dagen. Vi pausade tio dagar under den värsta strejken, och när vi ställde fram pottan igen var det som om inget hade hänt.

Ett bra riktmärke: pottning ska kännas neutral eller trevlig för er båda. Den dag den mest känns som en konflikt gör pausen mer nytta än uthålligheten. Missar under tiden hanterar du precis som vanligt – vi har samlat våra bästa råd i inlägget om att hantera missar och bakslag.

För barn över ett år kan strejken dessutom handla om något så enkelt som viljan att bestämma själv. Hos vår äldsta, under året innan hon blev blöjfri vid två, löste små val ("pottan eller toaletten? boken eller bilen?") ofta mer än något annat. Mer om den åldern finns i guiden om babypottning efter 1 år.

När du bör prata med BVC

Det mesta kring pottstrejker är helt ofarligt och går över av sig självt. Men kontakta BVC eller vårdcentralen om:

• Barnet verkar ha ont eller blir ledset när det ska bajsa. Det kan vara förstoppning, som enligt 1177 är väldigt vanligt hos barn och ibland behöver behandlas – bland annat för att barnet annars kan minnas smärtan och börja hålla emot.
• Barnet har haft svårt att bajsa i en vecka eller mer, får återkommande förstoppning eller har omväxlande förstoppning och diarré. Om barnet bara ammas och du misstänker förstoppning ska du enligt 1177 alltid kontakta vården.
• Du ser blod i bajset. Har barnet dessutom mycket ont i magen, kräks eller verkar må dåligt ska ni söka vård direkt.
• Strejken pågått i flera veckor och barnet verkar må dåligt av situationen – då kan det vara skönt att bolla helheten med BVC-sköterskan.

BVC är van vid frågor om potta och toalettvanor, och det är aldrig fel att fråga en gång för mycket.

Det viktigaste att ta med sig: en pottstrejk är en paus, inte ett slut. Alla våra tre strejker gick över, och i efterhand var de bra påminnelser om vem det är som bestämmer takten – bebisen.