Missar och bakslag i babypottningen – så hanterar du dem

Låt oss börja med det ingen skriver i de entusiastiska inläggen: du kommer att missa. Ofta. Vi pottade vår äldsta från bebistiden tills hon blev blöjfri vid två, och nu pottar vi vår yngsta på två månader – och tre år in i det här missar vi fortfarande. Skillnaden mellan familjer som fortsätter med babypottning och familjer som ger upp handlar sällan om hur många missar de har – den handlar om hur missarna känns.

Missar är data, inte misslyckanden

Det här är det enskilt viktigaste mentala skiftet vi gjort. En miss är inte ett kvitto på att du gör fel. En miss är information.

Kissade bebisen fem minuter efter att du erbjöd pottan? Data: erbjud lite senare nästa gång. Kom bajset alltid mitt i frukosten? Data: prova pottan före frukost i stället. Blev det tre missar på rad en dag när ni var hemifrån? Data: nya miljöer stökar till mönstret, och det är gott att veta.

Med vår yngsta, som är två månader nu, är gnyet vår viktigaste datapunkt. Gnyr hon och är gnällig en stund efter maten är det nästan alltid bajs eller pruttar på väg – det är tydligt att det är de som ger henne störst lättnad, kissen är mest en bonus. De gånger vi avfärdat gnyet som trötthet har facit ofta kommit i blöjan tio minuter senare. Också det data.

När vi började tänka så med vår äldsta hände två saker. Vi blev bättre på att pricka rätt, eftersom varje miss faktiskt lärde oss något. Och vi slutade må dåligt över dem, eftersom en datapunkt inte är något att skämmas för. Vilka mönster som är värda att leta efter går vi igenom i guiden om signaler och timing.

Rigga hemmet för missar

Det praktiska styr det känslomässiga mer än man tror. En miss som tar tjugo sekunder att åtgärda är ett icke-problem. En miss som kräver att du letar rena kläder på övervåningen medan bebisen skriker blir en stressfaktor. Så här riggade vi:

• Ombyten framme, på flera ställen. En hög med byxor och body i vardagsrummet, en vid skötplatsen, en i hallen. Aldrig mer än några steg till torra kläder.
• En "misskorg" per våning. Hink eller korg för blöta kläder, så slipper du springa till tvättkorgen varje gång.
• Trasor och en sprejflaska med milt rengöringsmedel stående där ni oftast är. Kiss på golvet är vardagsmat, inte ett saneringsprojekt – och även ett bajs är åtgärdat snabbare än det låter.
• Tvättbara mattor eller inga mattor i de rum där ni har blöjfria observationsstunder. Vi rullade helt enkelt undan den fina mattan i ett år.
• Potta nära där blöjan ändå byts. Eftersom vi pottar vid blöjbytena – med vår yngsta håller vi henne i huksittande över toaletten eller handfatet – hamnar de flesta missarna i badrummet, där de är som lättast att torka upp.
• Kläder som funkar med pottan. Krångliga byxor gör varje pottillfälle långsammare och varje miss blötare. Grenöppna byxor löste mycket för oss, men bara body eller mjuka byxor utan knappar kommer långt.

Med den riggen tar en genomsnittlig miss under en minut att hantera. Det låter banalt, men det är skillnaden mellan "äsch" och "jag orkar inte det här". Tvätten då? Kisskläder behöver sällan mer än ett vanligt tvättprogram – bajskläder får en snabb sköljning först – och med misskorgssystemet kör vi helt enkelt en maskin när korgarna börjar fyllas – det blev aldrig den tvättlavin vi hade föreställt oss.

Skäll aldrig – och därför slår press tillbaka

Det känslomässiga är enkelt att formulera och svårare att leva: en miss kommenteras aldrig negativt. Inte med skäll, inte med suckar, inte med "neeej, igen?!". Torka upp, byt om, gå vidare i neutral ton.

Varför är det så viktigt? Dels för att bebisen inte har gjort något fel – den har kissat eller bajsat, vilket är dess jobb. Ansvaret för träffar och missar ligger hos oss vuxna, aldrig hos barnet. Dels för att press lätt slår tillbaka: 1177:s råd kring potta och toalett är tydliga med att man inte ska tvinga ett barn att sitta på pottan, eftersom barnet då kan börja uppleva pottan som något obehagligt. Vår egen erfarenhet säger detsamma – de perioder vi var som mest angelägna var de perioder det gick som sämst, och det var en press vi själva byggt upp som låg bakom en av vår äldstas rejäla pottstrejker.

En bra tumregel vi fick tidigt: reagera mindre på missarna än på träffarna, men reagera lugnt på båda. Överdriven fest vid träff bygger också förväntan – och förväntan är press i festkläder.

Håll koll på mönstren – utan app och kalkylblad

Vi provade att logga varje kiss och bajs i en app de första veckorna. Det höll i fyra dagar. Det som fungerade i längden var betydligt latare metoder:

• Mobilanteckning med tre rader. "Kissar nästan alltid direkt efter lur. Bajs runt 9 på morgonen. Missar mest sen eftermiddag." Mer än så behövde vi aldrig.
• Uppmärksamma avvikelser, inte allt. När mönstret plötsligt ändras – tätare kiss, bajs vid nya tider – är det värt att notera; hos oss föregick det ofta ett utvecklingssprång, en förkylning eller en tand.
• Prata ihop er. Är ni två som pottar hjälper det att säga högt vad man ser: "hon verkar behöva oftare nu på kvällarna". Halva vår "loggning" var frukostsamtal.

Poängen med mönsterkollen är inte kontroll, utan att kunna lägga pottillfällena där de gör mest nytta med minst ansträngning.

Bakslag och regressioner är normala

Även när allt rullat på i veckor kommer det perioder när träffprocenten rasar. Utvecklingssprång, tänder, sjukdom, resor, förändringar hemma – med vår äldsta kom bakslagen som ett brev på posten vid varje ny färdighet hon lärde sig. Det betyder inte att något gått sönder. Färdigheten finns kvar under ytan, och efter dagar eller någon vecka brukar den komma tillbaka av sig själv.

Under en regression gör du klokt i att krympa i stället för att kämpa: behåll de säkraste tillfällena, släpp resten och låt blöjan ta smällen ett tag – den är ju ändå på som vanligt. Att gå ner på sparlåga är inte att ge upp – att potta på deltid är en fullgod nivå i sig. Blir motståndet aktivt, alltså att bebisen protesterar mot själva pottan, är det snarare en strejk än en regression, och då gäller lite andra knep.

Och om du är i en period när mest allt känns motigt: läs vårt inlägg om de vanligaste misstagen i början. Att stressa över missar är misstag nummer ett av god anledning – det var vårt största, och det är det som är lättast att göra något åt.

En miss är trettio sekunder med en trasa. Skulden och stressen är det enda som gör den större än så.