Babypottning och miljön – färre blöjor i soporna

Den som vill se sin egen miljöpåverkan i vitögat kan bära ut soporna hos en småbarnsfamilj. Blöjorna dominerar påsen, vecka efter vecka. Babypottning framställs ibland som lösningen på det – och riktigt så enkelt är det inte. Men färre blöjor i soporna blir det, och det är inte inget. Här går vi igenom vad som faktiskt går att belägga om blöjor och miljö, och var pottandet kommer in. Är du ny inför ämnet? Börja med vår guide om vad babypottning är.

Hur många blöjor använder ett barn?

Den mest gedigna genomgången vi hittat är brittiska Environment Agencys livscykelstudie av blöjor. Den räknar med i genomsnitt 4,16 engångsblöjor per dygn, utslaget över barnets första två och ett halvt år. Det blir knappt 3 800 blöjor per barn – ungefär 146 kilo bara i blöjor. Och då är innehållet inte medräknat: studien laborerar med uppskattningar på mellan 365 och drygt 700 kilo till, i det som hamnar i blöjorna under samma period.

Studien har visserligen några år på nacken och beskriver brittiska förhållanden, så exakta siffror ska tas med en nypa salt. Men den är gjord av en myndighet som inte har några blöjor att sälja, och storleksordningarna lär inte ha ändrats åt något snällare håll.

Har barnet blöja längre än två och ett halvt år – vilket är vanligt, åtminstone nattetid – växer högen ytterligare. Själva behöver vi ingen studie för att tro på siffrorna. Med en två månader gammal bebis i huset går det åt åtta till tio blöjor per dygn, och det är vi som bär ut soporna.

Vad händer med blöjorna sedan?

Engångsblöjor sorteras som restavfall. När kommunalt avfall förbränns i Sverige sker det enligt Naturvårdsverket normalt med energiåtervinning – blöjorna eldas alltså upp och energin tas till vara, i stället för att de hamnar på deponi som i många andra länder. Det är bättre än soptippen. Men energin som återvinns väger inte upp det som gick åt i andra änden: material som producerats, formats, förpackats och fraktats för att användas i några timmar.

Det är också livscykelstudiens kärnpoäng om engångsblöjan: dess miljöpåverkan är i praktiken avgjord innan den når butiken. Till skillnad från tygblöjan, där studien visar att det är ägarens beteende efter köpet som avgör det mesta av avtrycket, finns det inget sätt att använda en engångsblöja mer miljövänligt. Som förälder återstår bara en ratt att vrida på – att använda färre.

Engångs eller tyg? Ett ärligare svar än debatten

Här överraskade forskningen oss. I Environment Agencys studie gav engångsblöjor upphov till cirka 550 kilo koldioxidekvivalenter per barn över två och ett halvt år – och tygblöjor i grundscenariot cirka 570 kilo. Alltså i princip jämnt. Tygblöjan har ingen soppåse men desto mer tvätt, och tvätten har ett eget avtryck av el och vatten.

Det avgörande är hur tygblöjorna sköts. Enligt samma studie sjunker deras klimatpåverkan med runt 40 procent om man tvättar fulla maskiner, lufttorkar och låter blöjorna gå vidare till ett syskon. Torktumlar man allt och tvättar på 90 grader i stället för 60 kan påverkan i stället öka med uppåt 75 procent – och då blir tyget sämre än engångs. Tygblöjor kan alltså vara ett klart bättre val, men bara tillsammans med bra tvättvanor. Själva har vi landat i tygblöjor, gärna ullöverdrag med inlägg, som nu ärvs av barn nummer två – hur vi använder dem i vardagen har vi skrivit om i vår guide om tygblöjor.

Var kommer babypottning in?

Såvitt vi vet finns ingen livscykelstudie av babypottning, så här får vi resonera själva – öppet och försiktigt. Först: babypottning görs i alla omfattningar. En del familjer kör i princip blöjfritt på heltid, och då krymper blöjhögen förstås som mest. Vi och många andra har i stället blöjan på och erbjuder potta eller toalett vid varje blöjbyte och när barnet visar tecken – och även då är logiken enkel: en blöja som fortfarande är torr vid bytet kan sitta kvar, och ett bajs som hamnar i pottan är en blöja som slipper bytas – så förbrukningen flyttas nedåt, och den blöja som aldrig behöver tillverkas har inget avtryck alls, varken från fabriken eller förbränningen. Två fångade kiss eller bajs om dagen motsvarar i runda slängar 700 blöjor om året som varken köps, tillverkas eller eldas upp.

I ärlighetens namn tillkommer lite på andra sidan vågskålen. Pottande ger något mer tvätt – ombyten vid missar, och pottan ska sköljas efter användning. Hos oss handlar det om enstaka extra maskiner i veckan, inte om en ny tvättrutin, men noll är det inte. Ett avtorkbart underlägg i stället för handdukar som ska tvättas gör stor skillnad – fler sådana vanor har vi samlat i inlägget om att hantera missar. Och hos oss finns blöjan – engångs eller tyg – alltså kvar hela tiden; vinsten ligger i att den oftare är torr och räcker längre. Poängen är inte att hitta det perfekta systemet utan att minska mängden, oavsett system. Samma slutsats som i plånboksfrågan, som vi räknat på i inlägget om hur mycket pengar man sparar på blöjor.

Deltid räcker för att det ska synas

Du behöver inte gå hela vägen för att kurvan ska vika. Vi pottar på deltid – hur det ser ut i praktiken har vi beskrivit i inlägget om att vara blöjfri på deltid – och skillnaden syns ändå tydligt hemma hos oss: färre påsar, lättare påsar och framför allt färre bajsblöjor. Håll storleksordningen i huvudet: om ett barn använder närmare 4 000 blöjor betyder var tionde fångad blöja hundratals blöjor mindre, eller uppemot 15 kilo tillverkad produkt som aldrig behöver bli till.

Bajset är för övrigt deltidspottningens undervärderade miljögren. Ett fångat bajs åker i toaletten och vidare till reningsverket, dit det hör hemma, i stället för att åka i soppåsen inlindat i plast. Bajsen är dessutom lättare att fånga än kissen, eftersom de flesta bebisar är tydligare inför dem – vår erfarenhet är att man kan fånga en stor del av bajsen långt innan man fångar ens hälften av kissen. Hos vår två månader gamla bebis är det också bajset och pruttarna som verkar ge störst lättnad; kissen är mest en bonus.

Vår hållning

Miljön var inte vårt huvudskäl att börja potta, och vi tycker inte att den behöver vara ditt heller. Ingen bebis ska pottas av klimatångest – det märks, och det håller inte. Gör det för kontakten och för de torra rumporna, och låt den mindre soppåsen vara en bonus som växer av sig själv. Vill du testa? Vi visar hur du börjar smått i guiden om att komma igång med babypottning.