Babypottning på resa och hemifrån – så funkar det

Går det att fortsätta med babypottning när man är på resande fot? Ja, och ofta är det enklare än man tror. Vi har pottat både vår treåring (när hon var bebis) och vår tvåmånaders på bilresor, i skogen och hemma hos släkten – och det viktigaste vi lärt oss är att sänka ribban. På resa handlar pottning inte om att fånga varje kiss och bajs, utan om att hålla kontakten med barnets behov och slippa onödigt många blöjbyten på vägen. Blöjan är på som vanligt hela resan – vi erbjuder bara potta eller toalett vid bytena och när bebisen gnyr.

Pottning i bilen – pausen är din vän

Långa bilresor med bebis kräver pauser ändå: matning, blöjkoll, sträcka på benen. Vi har gjort pausen till vårt fasta pott-tillfälle. Efter uppvaknandet ur bilstolsluren kommer det ofta både kiss och bajs, så det är ett bra tillfälle att prova – samma logik som hemma, där timing ofta slår signalspaning. Så när vi stannar gör vi alltid samma sak: upp ur bilstolen, av med blöjan, erbjud pottan, på med blöjan igen, sedan mat och myspaus. Ofta kommer det en prutt eller ett bajs som märkbart lättar för vår tvåmånaders – kissen är bonusen.

Rent praktiskt håller vi henne helst över rastplatsens toalett, precis som hemma – finns ingen brukar bagageluckan vara en bra plats, där man kan både byta och potta i skydd från vinden. Med en bebis som är van hemifrån tar hela proceduren en minut eller två.

En sak pottar vi aldrig: i en bil som rullar. Bebisen ska sitta fastspänd i bilbarnstolen när bilen är i rörelse, punkt – gnyr hon som inför ett kiss eller bajs letar vi rastplats eller ficka och stannar. Stoppet behöver sällan ta mer än fem minuter – och kommer vi inte åt att stanna i tid gör blöjan sitt jobb, precis som den ska.

Med vår treåring, som är blöjfri sedan hon fyllde två, har dessutom en vana räddat många säten: ett pottbesök precis innan avfärd, även när hon säger att hon inte behöver. Och när det ändå blir stopp med kort varsel – det blir det – står pottan lättåtkomlig innanför bakluckan, inte begravd under väskorna.

Tåg, buss och flyg

Kollektivtrafik är faktiskt tacksammare än den låter. Här har vi som pottar en nyfödd över toaletten eller handfatet en oväntad fördel: toaletter och handfat finns i princip överallt dit man reser, medan pottan är det enda man kan glömma hemma. På tåg finns toaletter, ofta med skötbord: vi tar med bebisen dit och håller henne i sin vanliga huksittande position över toaletten, precis som hemma. Har man en potta med lock med sig funkar den annars diskret mellan fötterna på golvet i vagnen – locket på, töm vid nästa toalettbesök. På flyg gör vi samma sak på flygplanstoaletten före start och efter landning, och accepterar att blöjan gör grovjobbet däremellan. Bussresor planerar vi som bilresor: potta vid hållplatspauserna och sänkta förväntningar däremellan.

Vad behöver man packa?

Ärligt talat: med blöjan på reser man som vilken blöjfamilj som helst. Skötväskan ni ändå packar räcker, för toaletter och handfat finns dit man kommer – på rastplatser, tåg och hemma hos släkten – och en liten bebis hålls över dem precis som hemma. Det enda vi konsekvent lägger till är en rulle hundbajspåsar: billiga, små och perfekta för bajs som ska med tills nästa soptunna.

Pottar ni mer än vi – tätare erbjudanden, blöjfria stunder under resan – kan en liten pottväska ändå vara värd platsen:

• Liten potta med lock – locket gör att man kan stänga till och tömma senare om det inte finns någon toalett i närheten. En potta som funkar hemma funkar oftast på resa också, så länge den inte är för skrymmande.
• Något extra ombyte – blöjfria stunder betyder blöta kläder ibland. Grenöppna byxor gör pottandet snabbt även med yttre lager på.
• Wetbag eller plastpåse för blöta kläder.
• En liten vattenflaska för att skölja ur pottan.

Allt i en egen väska, så att man aldrig behöver rota i storpackningen med en gnyende bebis på armen.

Pottning utomhus – med allemansrätten i ryggen

Här är naturen faktiskt på vår sida. Utomhus behövs varken potta eller toalett: håll bebisen i den klassiska huksittande positionen, en bit från stigen, och låt det komma – kiss, bajs eller bara en befriande prutt.

Allemansrätten ger oss rätt att röra oss fritt i naturen, men Naturvårdsverket är tydliga med att den innebär både rättigheter och skyldigheter – grunden är att visa hänsyn till djur, natur, markägare och andra människor. För oss betyder det i praktiken så här:

• Kiss är oproblematiskt i skog och mark. Vi går en bit bort från stigar, rastplatser och vatten.
• Bajs hanterar vi som ansvarsfulla hundägare hanterar hundbajs: antingen gräver vi ner det ordentligt med en pinne eller liten spade, eller så åker det i en påse och med oss till närmaste soptunna.
• Våtservetter följer alltid med hem. De förmultnar inte och hör inte hemma i naturen.
• Sunt förnuft avgör platsen. Inte vid badplatser, lekplatser, odlingar eller nära någons tomt.

Med den hänsynen i bakhuvudet är utomhuspottning nästan alltid enklare än att leta toalett. En somrig skogspromenad kan dessutom passa för en blöjfri observationsstund på filten, om man vill öva på att läsa bebisens signaler – men blöjan åker på igen efteråt, som vanligt.

Hos släkt och vänner

Att potta hemma hos andra kan kännas som ett större steg än det är. Våra tre knep:

Ta gärna med den egna pottan, om barnet är vant vid en. Barnet känner igen den, och du slipper förhandla om värdfamiljens toalettsits. Med en liten bebis behövs den inte – toaletten och handfatet finns ju där.

Fråga var det passar. Badrummet är självklart – en liten bebis kan hållas över toaletten eller handfatet precis som hemma – men det kan också vara skönare att sitta på en filt i ett hörn med pottan framför sig. En handduk under löser det mesta.

Låt folk titta. Hos oss var släkt och vänner mest konfunderade i början – och rätt imponerade när de såg att bajset faktiskt hamnade i toaletten. Ingenting avväpnar som att se hur odramatiskt det är: bebis över pottan, ett litet ljud, klart. Vi har skrivit mer om vanliga frågor och invändningar i vår genomgång av vanliga myter om babypottning – den kan vara bra att ha läst innan middagsdiskussionen.

Släpp rutinerna – de kommer tillbaka

Det viktigaste rådet till sist: förvänta dig inte att resan ska se ut som vardagen. Nya miljöer, nya intryck och rubbade sovtider betyder nästan alltid fler missar, och det är helt normalt. Vissa resdagar nöjer vi oss med morgonpottan och pauserna och låter blöjan ta resten – i praktiken samma upplägg som babypottning på deltid, och det räcker gott för att hålla vanan vid liv.

Nätterna får också vara enkla. Ibland nattpottar vi som hemma, ibland tar vi paus tills vi sover i egna sängar igen. Och blir det en miss på hotellrummet? Torka upp, byt om, gå vidare – vi har samlat våra bästa knep för att hantera missar utan att det förstör dagen.

När vi kommer hem brukar rytmen sätta sig igen inom någon dag. Bebisar är följsammare än vi föräldrar tror – det är oftast vi som behöver påminnas om att en resa med potta i bagaget inte är ett projekt, utan bara vardagen på ett nytt ställe.